Recension: Allt jag inte sa

Allt jag inte sa av Yrsa Walldén

Allt-jag-inte-sa-1

Utgiven: 2017 av Vox

Hur berättar jag om den här fantastiska boken? Någon slags sammanfattning så att det blir tydligare med vad jag pratar om till att börja med kanske.

 

 

Tänk att flytta till en helt ny stad utan att känna en enda människa. Tänk att börja på högskola och plugga manusskrivande för tv och film. Och tänk att möta Dena, ditt livs kärlek, som verkar känna precis som du. Tänk att hantera allt detta, ett nytt hem, nya vänner, ett nytt du, när allt du kan tänka på är en överväldigande kärlek som tar över hela din kropp. 

Om ni följt mig här ett tag så har ni säkert märkt att jag inte är ett superfan av romantiska böcker. (Dock så läser jag ju mest engelsk ungdomslitteratur där de flesta kärlekshistorierna är väldigt hetero-trista och precis likadana. ) Så beskrivningen av Allt jag inte sa gjorde mig inte överdrivet exalterad. (Mest för att jag inte visste att den handlade om två tjejer dock. Men ändå.) Vad jag försöker säga, utan vidare framgång, är att även om beskrivning mest lovar kärlek och det är det som boken handlar mest om så är den SÅ MYCKET MER.allt jag inte sa 015.JPG

Jag vill börja med att prata om HBTQ+-aspekten. Det är SÅ TACKSAMT att få läsa om en HBTQ-person som inte hatar sig själv, eller där inte hela boken handlar om dess “komma ut” eller som blir mindre omtyckt av andra för att hen är HBTQ. Alltså ärligt talat, det är typ första gången jag läst en samtida bok där huvudpersonens sexualitet (om hen inte är hetero då) bara är en bisak. Knappt det, för det handlar aldrig om att huvudpersonen är lesbisk. Hon bara är det.

Sättet som Allt jag inte sa är skriven på är ovanligt men härligt sätt. Betättarjaget, som vi aldrig ens får veta namnet på, berättar historien direkt till Dena. Läsaren blir inslussad någonstans mittemellan. Man känner verkligen hur viktig Dena är för berättarjaget, för hon berättar så avskalat och rakt på. Fintfintfintfintfint.

“Du frågar precis som om mitt hjärta aldrig var ditt till att börja med, precis som om du aldrig behövt det.” (Från sidan som för övrigt är min favorit i hela boken.)

Berättarjagets utveckling genom bokens gång förtjänar också att nämnas. Vill inte gå in på detaljer eftersom att jag inte vill spoila något men åh, så bra. Berättarjaget i allmänhet tåls att prata lite om. Jag relaterade till henne i nästan allt. Det kan vara ett lyckligt sammanträffande, men jag tror att det har mycket att göra med hur Walldén valde att skriva boken också. Eftersom att hon aldrig introducerar sig själv lämnas mycket till läsarens tolkning, och där kunde jag passa in precis. 

Boken fokuserar som sagt mycket på berättarjagets känslor för Dena, men det finns plats för både egen utveckling och väldigt fina vänskaper också. Allt som allt, 200-något väldigt fina sidor. Rekommenderas!

Betyg: 4 objektiva stjärnor, men i mitt hjärta är det 5.

En boktrailer som jag precis hittade hos förlaget:

 

Stort tack till Vox för recensionsexemplaret!

 

tildareads

Instagram | Twitter | Goodreads

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s